Upplyftande flash-animering

Satt i kväll och kollade vad som diskuterades i kanalen #selinux på svenska linuxföreningens server. Någon hadde lagt ut länken www.knapp.nu och om man klickade på den så kom man till en sida som berättade att de temporärt tagit ner sin server för att den inte klarat belastningen den senaste tiden.

På samma sida fanns en länk som man kunde följa och den ledde till en skitkul flashanimering. Det förstås, den är inte kul om man råkar, mot alla ods, gilla Darin. Eller som min fru kallar honom, Plankan, efter det tillhygge hon antar att han fått en omgång i ansiktet med. Gulligt :-D , länken ledde till http://mattiaspower.com/knappnytt1.html Enjoy!

På jobbet har vi tidvis kommenterat den där låten där han undrar varför det regnar:

• Skall vi skicka en bok om vattnets kretslopp till honom?
• Därför att väderflickan på TV4 säger att det skall regna!
• ( Med Dr Phil-röst ) Because it can!!!!

Efter all denna fulkultur ( Darin) så får jag väll höja nivån på detta blogginlägg med ett länktipps. Kolla in Indietits, fåglar som har roande konversationer. En av mina favoriter är denna http://www.indietits.com/2005/05/indietits.html

Den där dagen som man vet kommer... men helst inte tänker på

Då hade dagen altså kommit. Dagen då min farmor skulle somna in, 93 år gammal visserligen. Jag minns den dagen då hon just fyllt 89 och jag besökte henne på vårdhemmet där hon blivit inlagd en vecka tidigare för att hon börjat bli senildement. Hon sa till mig:
"Jag tycker att det räcker med 89 år, jag har levt mitt liv. Att sluta så här, och glömma till och med mina barn är inget liv."

I det tillstånd som hon var då så visste hon vad som höll på att hända med henne och det var fruktansvärt att ens försöka tänka sig in i hennes situation. Resten av besöket pratade vi mest om hennes barndom och hon berättade ingående om den första gången hon mjölkade en ko. Året efter så var hon helt i sin egna värld när vi besökte henne.

Jag kan inte minnas att jag någonsin hört min farmor svära. Hon hade sina uttryck dock, såsom:
"Hunsans gubbar", vad nu det betydde. Däremot kommer jag alltid att minnas de tidiga mornarna hemma hos farmor när alla sov utom farmor, jag och något av mina syskon. Jag kommer alltid att minnas att vi fick kaffekoppar som vi doppade bullar i tills skeden kunde stå själv. Och så ska jag inte glömma sagorna om älvorna som sov i blåklockor på dagen och dansade som dimma på det öländska alvaret på natten. Det finns mer som inte får plats här.

Ragnhild, du gav oss, dina nio barnbarn, många minnen som vi aldrig kommer att glömma oavsett hur gamla och dementa vi skulle bli.

Hjälpsamhet söder om Dalälven, finns det?

Idag körde vi till Jönköping och det var på det hela taget en ointressant resa. Dock såg vi på vägen dit, en bil som varit på väg åt mottsat håll men tydligen fått problem och ställt sig i en parkeringsficka efter att de passerat Kärda. Bilen var en Volvo 245 med en lätt Ford-lastbil på en dolly kopplad efter sig. Senare fick jag veta att det låg en Apollo ( moped ) på flaket till sagda lastbil.

När vi återvände från Jönköping så stog ekipaget fortfarande kvar och killen som kört vinkade in oss. Han hade ett odefinerbart problem med bilen. Det hade något med Lambdasonden att göra och så hade han bränt startmotorn efter det att han rullat bilen in i parkerinsfickan med hjälp av denna stackars startmotor. Detta hade skett klockan 2 på natten från lördagen. Han hade sällskap av en kvinna och två hundar, och när vi kom förbi var klockan 17:00 på söndagen, som varit obarmhärtigt varm. Håll i minnet att detta är riksväg 27, som är vältraffikerad, och att han stog 500 meter ifrån en bilskrot som vägrade att sälja delarna han behövde med motiveringen "Chefen blir sur om jag startar upp databasen". Han lär ha sagt något nedvärderande till dem på grund av detta. De på skroten sa senare till en annan person att de inte sålt någon del eftersom han varit otrevlig.

Vi provade att på hans begäran dra igång hans bil men då det inte funkade så kunde vi inte hjälpa dem något mer. Så vi fortsatte hem och snabbrastade våra hundar. Dock tyckte jag att de stog lite illa där de var, och de hade troligtvis varken vatten till sig själv eller hundarna, så jag fyllde färskvatten i en dunk på fem liter och körde tillbaka till de strandsatta.

När jag kom fram höll han på att testa att koppla ur Lambdasonden, så jag väntade utgången av detta och gav dem vattnet så länge och i det ögonblicket parkerade Farbror Blå i parkerinsfickan. Den uppmärksamme inser att det är en rätt lång parkeringsficka. Hur saker och ting än gått till så hade killen lyckats med att köpa en Volvo i Söderåkra på fredagen och fått den försäkrad, men glömt bort att kolla så att bilen inte hade körförbud. De här blå farbröderna var dock så snälla att de inte brydde sig om hur han tagit sig till Kärda från Söderåkra med en bil som hade körförbud, men om de träffade på honom på vägen så skulle de vara tvugna att göra Farbror Blå-grejer. De sparade på detta vis antagligen in en del tråkigt pappersarbete.

När poliserna dragit så drog jag också. Bogserandes en Volvo med en Ford-lb på en dolly och en moppe på flaket. Jag bogserade dem någon kilometer till Forsheda så att de hamnade på en parkering nära macken. Under tiden funderade jag på om poliserna skulle bli tvugna att göra Farbror Blå-grejer ifall de tog oss på bar gärning med den bogseringen. Hur som helst är det nog bäst för alla trafikanter att det inte springer omkring folk och fä invid vägen. Och deras chanser att fixa bilen är större så nära inpå macken plus att de kan inhandla människofoder där.

Även om poliserna var trevliga och någon tydligen hjälpt honom att fixa en startmotor från skroten som vägrade sälja delar, så kan jag inte låta bli att tänka på ett uttryck jag hört en gång.
"All hjälpsamhet upphör söder om Dalälven".

För den som undrar så kör jag en Ford Scorpio Herrgårdsvagn.

Brukat hund nån gång.

I dag har vi varit på brukshundsklubben i Gislaved med Tuxa. Vi går just nu en kurs där och idag skulle vi träna spår och sök. Spåret lades som så att jag klampade ut i terängen och när jag fått en rejäl bana för hunden så satte jag ner en matskål med gottis. Därefter gick jag en omväg tillbaka så att jag inte skulle korsa någon av de andra hundförarnas spår.
Väl på plats visade det sig att Tuxa är ett riktigt sniffer-verktyg. Hon klarade spåret, men var helt ointresserad av belöningen eftersom det var så varmt. Skulle nog ha ställt en skål med vatten i slutet av spåret.
Vad söket anbelangar så hittade hon leksaken vi gömt ganska fort men när vi kallade in henne så släppte hon den och sprang till oss. Hon har uppenbara problem med simultankapaciteten, det är rena turen att hon inte tuggar tuggummi för då skulle vi inte kunna gå på promenad med henne.

Det är inte vad som sägs...

I dag frågade jag min närmsta medarbetare om jag varit elak någon gång under dagen. När svaret blev negativt så började jag oroa mig för att jag helt plötsligt skulle ha blivit en harmonisk, lycklig medmänniska, eller sjuk på annat vis. Han började dock påstå att han varit med så länge att han nu filtrerade bort allt skit som kom från mig. Detta kunde jag dock inte finna mig i så jag sa:
-Säg som det är, du är halvdöv din jäkel.
Obetänksamt svarade han nej på den frågan och jag kunde triumferat utbrista:
-AHA!
Detta med ett finger pekandes på min medarbetare.
Triumfens ögonblick var dock snabbt över. Nu måste jag allvarligt börja fundera på om jag börjar bli lugn, harmonisk och snäll. :-D

En liten favorit

Bland mina favoriter i ölkällaren finns Chimay. En ale som bryggs av Trappistmunkar. Den finns i tre styrkor varav den blå är den enda jag hittar på systembolaget. De två andra är röd och vit. Jag kommer inte ihåg mer på rak arm än att den röda är den alkoholsvagaste av dem med sina 7%. Den röda Chimay'en har en viss smak av mosad banan vill jag minnas.
Eftersom bryggarna bara använder malt, humle, jäst och vatten i bryggprocessen så smakar Chimay inte alkohol trots att samtliga ligger över 7%. Den blå flaskan ligger på 9%, sisådär, om det var någon som undrade.
Som ni säkert förstår så är detta inget öl man köper enbart för att supa sig full på, det är på tok för dyrt för de dumskallar som ser öl enbart som berusningsmedel. En 33cl flaska landar på nära 30kr, och om den går att finna ute på krogen lär väll priset hamna på hundralappen.
Den blå Chimayen tar jag gärna sent på lördagkvällen. Sitter och luktar en stund. Smuttar lite. smackar förnöjt. Luktar igen. Smuttar osv. Kort sagt så bör det drickas med respeckt och andakt. Det är mycket smak på Chimay så om jag skall dricka något mer alkoholhaltigt så ser jag till att dricka den först så att jag har alla sinnen på helsspänn.
Tyvär kan jag inte beskriva den just nu, för det är några dar sedan jag hade en flaska hemma. Men den är väl värt ett försök om du råkar vara på systemet och vill prova något exklusivt.

Hur kadavro föddes

Mitt namn är kim johansson, kallas Kisse av vissa, syltklicken av andra. Ett tag satt jag mycket och spånade på serieidéer. Då var en av idéerna att ta namnet Stavros och smälta ihop det med ordet kadaver, för att sedan låta en serie om en misskött pizzeria ha namnet Kadavros Pizzeria. Nu kom jag inte längra med dessa planer eftersom en bra idé ofta handlar om mer än ett namn.
När jag för några år sedan började chatta på svenska linuxföreningens irc-server så tyckte jag att det var svårt att välja ett bra nick. Jag lade märke till att vissa jobbat in namn som de antingen fått av andra eller tagit själva, så frågan var:
"Vilket namn skulle jag kunna ta som jag kan leva och utvecklas med utan att ångra mig?".
Som ni kan fethaja, så dök Kadavro upp ur de dunkla skrymslena i min hjärna.