Hjälpsamhet söder om Dalälven, finns det?

Idag körde vi till Jönköping och det var på det hela taget en ointressant resa. Dock såg vi på vägen dit, en bil som varit på väg åt mottsat håll men tydligen fått problem och ställt sig i en parkeringsficka efter att de passerat Kärda. Bilen var en Volvo 245 med en lätt Ford-lastbil på en dolly kopplad efter sig. Senare fick jag veta att det låg en Apollo ( moped ) på flaket till sagda lastbil.

När vi återvände från Jönköping så stog ekipaget fortfarande kvar och killen som kört vinkade in oss. Han hade ett odefinerbart problem med bilen. Det hade något med Lambdasonden att göra och så hade han bränt startmotorn efter det att han rullat bilen in i parkerinsfickan med hjälp av denna stackars startmotor. Detta hade skett klockan 2 på natten från lördagen. Han hade sällskap av en kvinna och två hundar, och när vi kom förbi var klockan 17:00 på söndagen, som varit obarmhärtigt varm. Håll i minnet att detta är riksväg 27, som är vältraffikerad, och att han stog 500 meter ifrån en bilskrot som vägrade att sälja delarna han behövde med motiveringen "Chefen blir sur om jag startar upp databasen". Han lär ha sagt något nedvärderande till dem på grund av detta. De på skroten sa senare till en annan person att de inte sålt någon del eftersom han varit otrevlig.

Vi provade att på hans begäran dra igång hans bil men då det inte funkade så kunde vi inte hjälpa dem något mer. Så vi fortsatte hem och snabbrastade våra hundar. Dock tyckte jag att de stog lite illa där de var, och de hade troligtvis varken vatten till sig själv eller hundarna, så jag fyllde färskvatten i en dunk på fem liter och körde tillbaka till de strandsatta.

När jag kom fram höll han på att testa att koppla ur Lambdasonden, så jag väntade utgången av detta och gav dem vattnet så länge och i det ögonblicket parkerade Farbror Blå i parkerinsfickan. Den uppmärksamme inser att det är en rätt lång parkeringsficka. Hur saker och ting än gått till så hade killen lyckats med att köpa en Volvo i Söderåkra på fredagen och fått den försäkrad, men glömt bort att kolla så att bilen inte hade körförbud. De här blå farbröderna var dock så snälla att de inte brydde sig om hur han tagit sig till Kärda från Söderåkra med en bil som hade körförbud, men om de träffade på honom på vägen så skulle de vara tvugna att göra Farbror Blå-grejer. De sparade på detta vis antagligen in en del tråkigt pappersarbete.

När poliserna dragit så drog jag också. Bogserandes en Volvo med en Ford-lb på en dolly och en moppe på flaket. Jag bogserade dem någon kilometer till Forsheda så att de hamnade på en parkering nära macken. Under tiden funderade jag på om poliserna skulle bli tvugna att göra Farbror Blå-grejer ifall de tog oss på bar gärning med den bogseringen. Hur som helst är det nog bäst för alla trafikanter att det inte springer omkring folk och fä invid vägen. Och deras chanser att fixa bilen är större så nära inpå macken plus att de kan inhandla människofoder där.

Även om poliserna var trevliga och någon tydligen hjälpt honom att fixa en startmotor från skroten som vägrade sälja delar, så kan jag inte låta bli att tänka på ett uttryck jag hört en gång.
"All hjälpsamhet upphör söder om Dalälven".

För den som undrar så kör jag en Ford Scorpio Herrgårdsvagn.