Lördag morgon
Igår var jag på "The Spirit Safe" här i byn. Testade en ale från Belgien. Kasteel Brun hette den. Var djävligt fyllig söt och fruktig. Hade en dragning åt det vin-liknande hållet vilket knappast förvånar mig. Den var på 11% och räckte för att värma mig hela vägen hem...
I onsdags gjorde vi frågor från publiken-stuntet igen. Innan showtime går jag runt i publiken och ber dem skriva frågor på lappar som jag sedan samlar in. Dessa lappar ligger i en vinkylare på scenen så att den som är på scen kan dra en lapp och besvara frågan eller improvisera kring den. Det är frivilligt.Ibland hinner dock komiker gå av scenen och glömmer att dra en fråga fastän de velat testa men får jag veta att någon missat chansen och ångrar sig så tar jag och ropar upp personen en gång 'en comme'. Vad som helst kan hända...
Jag råkade blotta en del av mitt förflutna i onsdags. En sådan där sak som jag tänkt ta upp senare i min stand up. Men nu är fågeln ur boet så jag tror jag ska ta och bearbeta den lilla gnista till material jag slängde ur mig när jag fick frågan "Berätta om ditt tråkigaste Julminne!". Stephan Ahlgren fick också svara på en sådan Jul-fråga och hans svar var kanske något ur hans material som varit oslipat, eller så fick vi höra något han själv aldrig tänkt på att använda. Hur som helst. Det är sådana här saker som händer...
Ibland får man frågor som leder in en på material man skrivit. Roligast är att man kan se att publiken är med på att vad som helst kan hända när man drar frågor som de skrivit. Publiken blir en del av showen och är väldigt positiva även till konstaterandet att "Jaha, det där kan jag inte säga något om". Det som händer när lapparna dras är sällan något som de i publiken kan leta upp på youtube. Det är här och nu. Dold bakom anonymitet är de även deltagare. Den återkommande publiken är nästan lite tänd på att få skriva frågor.
I onsdags hade jag förberett mig dåligt då jag inte gick igenom mitt material kvällen innan. Jag tog med publiken in i den situationen genom att berätta vad som var fel. Kvällen innan hade jag fått beskedet att en av Sveriges datornördsprofiler gått ur tiden. Så jag inledde kvällen med att lite ostadigt och halvt improviserat dra en kort rutin om Kenneth. AKA Sensei, AKA gamle. Vad fanns det för roligt att säga om min gamle IRC-bekantskap?
Han var så gammal i datornördandet att han var med om att överklocka en processor genom att skyffla in mer kol i ångpannan.
Han hade sett datorminnen som byggde på att magneter flyttade metallbrickor, när den datorn jobbade lät det som när en sönderpiercad punkare gökar!
Jag gjorde detta det första jag gjorde på kvällen för att ta med publiken in i min verklighet så att de skulle förstå varför jag var ur balans. Efter det kunde jag glida in i mitt material och höjde stämningen, tappade någon men tog igen dem och avslutade mitt set med den säkra rutinen om Västgötaklimax och göteborgssex... Den tas alltid emot väl, även när man är lite ur balans. Så sedan kunde jag med gott samvete lämna över till den första av kvällens gästande komiker, en som jag ville ge en ordentligt bra början med en publik som fått skratta igång sig.
Ja, någon gång under kvällen fick jag för mig att säga att ett vanligt nybörjarfel inom barnomsorgen är att sodomera en femåring...
I onsdags gjorde vi frågor från publiken-stuntet igen. Innan showtime går jag runt i publiken och ber dem skriva frågor på lappar som jag sedan samlar in. Dessa lappar ligger i en vinkylare på scenen så att den som är på scen kan dra en lapp och besvara frågan eller improvisera kring den. Det är frivilligt.Ibland hinner dock komiker gå av scenen och glömmer att dra en fråga fastän de velat testa men får jag veta att någon missat chansen och ångrar sig så tar jag och ropar upp personen en gång 'en comme'. Vad som helst kan hända...
Jag råkade blotta en del av mitt förflutna i onsdags. En sådan där sak som jag tänkt ta upp senare i min stand up. Men nu är fågeln ur boet så jag tror jag ska ta och bearbeta den lilla gnista till material jag slängde ur mig när jag fick frågan "Berätta om ditt tråkigaste Julminne!". Stephan Ahlgren fick också svara på en sådan Jul-fråga och hans svar var kanske något ur hans material som varit oslipat, eller så fick vi höra något han själv aldrig tänkt på att använda. Hur som helst. Det är sådana här saker som händer...
Ibland får man frågor som leder in en på material man skrivit. Roligast är att man kan se att publiken är med på att vad som helst kan hända när man drar frågor som de skrivit. Publiken blir en del av showen och är väldigt positiva även till konstaterandet att "Jaha, det där kan jag inte säga något om". Det som händer när lapparna dras är sällan något som de i publiken kan leta upp på youtube. Det är här och nu. Dold bakom anonymitet är de även deltagare. Den återkommande publiken är nästan lite tänd på att få skriva frågor.
I onsdags hade jag förberett mig dåligt då jag inte gick igenom mitt material kvällen innan. Jag tog med publiken in i den situationen genom att berätta vad som var fel. Kvällen innan hade jag fått beskedet att en av Sveriges datornördsprofiler gått ur tiden. Så jag inledde kvällen med att lite ostadigt och halvt improviserat dra en kort rutin om Kenneth. AKA Sensei, AKA gamle. Vad fanns det för roligt att säga om min gamle IRC-bekantskap?
Han var så gammal i datornördandet att han var med om att överklocka en processor genom att skyffla in mer kol i ångpannan.
Han hade sett datorminnen som byggde på att magneter flyttade metallbrickor, när den datorn jobbade lät det som när en sönderpiercad punkare gökar!
Jag gjorde detta det första jag gjorde på kvällen för att ta med publiken in i min verklighet så att de skulle förstå varför jag var ur balans. Efter det kunde jag glida in i mitt material och höjde stämningen, tappade någon men tog igen dem och avslutade mitt set med den säkra rutinen om Västgötaklimax och göteborgssex... Den tas alltid emot väl, även när man är lite ur balans. Så sedan kunde jag med gott samvete lämna över till den första av kvällens gästande komiker, en som jag ville ge en ordentligt bra början med en publik som fått skratta igång sig.
Ja, någon gång under kvällen fick jag för mig att säga att ett vanligt nybörjarfel inom barnomsorgen är att sodomera en femåring...
