Fördommar

I dessa tider när en del kristna i välbehag vältrar sig i självömkan över att en liiten grupp ateister ( Hela 7 stycken, kanske är dessa som är den onda organiserade ateismen som ledaren för Dagen talade om?) hade råkat döma ut den nya rektorn efter det lilla man visste om honom. "Alla är så fördomfulla om oss kristna" Låter det nästan i var och varannan blogg,kommentar, artikel och mening just nu på tidningen Dagens hemsida.

Så såg jag att Existens skall ha ett inslag om en kyrka. Till artikeln finns ett antal twingly-länkar och jag råkar trycka på en av dem:

Dom flesta vet att jag är kristen. Jag skäms inte. Jag klättar inte på väggar. Jag lever inte på en madrass på golvet med endast plaggen som jag bär på kroppen och inget mer, jag isolerar inte mig från omvärlden, jag har inte endast kristna vänner, jag lyssnar på musik och jag har ett väldans spännande och roligt liv! Så, nu har jag slått sönder lite fördomar. Nu är ni redo för ett inslag om vår kyrka ikväll :)

Nu inser jag humorn i det som skrivs här, men jag kan inte låta bli att undra vilka fördommar man har om fördommarna om sig själv.

Man hinner oftast inte öppna munnen innan någon säger "vi är inte som du tror att vi är", när man ibland hamnar i sällskap med kristna/muslimer/norrmän/nykterister/skåningar som inte känner en men som vet kanske att en är svensk/ateist/satirtecknare(Visste ni att man sällan egentligen blir förstådd till fullo som satiriker?)/ölkännare. Att jag ,vuxit upp i en byggd där alla gick i söndagsskola, bott i Norge, levt med en styvfar från Marocko, återigen bott i en byggd där pingströrelsen var starkt inluens osv är helt enkelt inte nog för att jag själv skulle kunna ha egna erfarenheter att bygga på?